MimsyMicsy

Nyss varit på ännu ett informationsmöte på
arbetsförmedlingen. Blev rätt besviken den här
gången. Dom pratade om hur dom finns där allra
mest som stöd för dom som har svårt att söka jobb
för dom som är svaga och kanske inte kan själva.
"Se möjligheten inte hindret" & vart fan fanns allt
det första gången jag praktiskt taget öppnade upp hela
mig för dom? Den gången jag öppet förklarade min adhd
och mina svagheter men också lyfte fram hur positiv jag var
och hur förstående jag var till mina problem och såg dom mer
som en lärdom än en sjukdom .. Den gången jag fick ett stort
fett NEJ i ansiktet, för jag var för svag?

Förutom det pratade dom också om hur man inte har rätt till
ersättning om man tackar nej till ett jobb någon annanstans
i Sverige .. Hur fan ska någon som är ung och aldrig någonsin
behövt bo helt ensam kunna bara up and leave?..

Blir så besviken på dessa motsägelser och dubbelmoraler så jag
bara vill kräkas i deras högfärdiga ansikten. Men jag tiger. Följer
och lyder. Gör vad jag blir tillsagd, för kanske, den här gången om
jag döljer vem jag egentligen är, då kanske jag kan bli accepterad.