You don't forget the face of the person who was your last hope.
Idag har jag varit igång hela dagen, först hade jag ställt klockan
på åtta men snoozade till tio, så jag var lite smått vimmelkantig
när jag tillslut tog mig upp ur sängen och ner i tvättstugan. Tvättningen
pågick mer eller mindre fram till halv sex.. tar EVIGHETER att torka
i vårat torkskåp av någon anledning ..
Städat har jag även gjort, och diskat upp disk som hamnat i en hög efter
flera dagar med andra prioriteringar.
Ida och jag kollade på ungefär halva Fast & furious 6 men vi var båda rätt
möra så det blev en ganska kort dag vi umgicks.
Nu är jag helt slut och sitter och dividerar med mig själv om jag ska ta mig
igenom sista sidorna av Fatta eld, men jag är ambivalent. Självklart vill jag veta
hur allt ska bli tills nästa bok/film (och se Fatta eld filmen) men just nu ser det
ju bara alldeles för mörkt ut och jag undrar om jag är mentalt redo för att få veta
hur det slutar ..
Jag blir alltid sådär inne och fast vid historierna i böckerna jag läser, de blir liksom
en del av mig för en stund och deras smärta känns som min.
Men nog måste jag väl ändå få veta? Vill jag ens veta? Oy vey..
Kommentarer
Trackback
