Heat of the moment.
Jag hade värsta djupa grejen att skriva, fick ett
sånt där moment då allt bara är solklart och
idéerna och inspirationen flödar som bara fan.
Men dock spolar jag dom planerna för det var en sån
där "i stundens hetta"-grej.
Det är underligt hur mycket man rannsakar sig själv och
hur mycket man måste ta sig en promenad ner för memory
lane när man läser psykiatri. Det både ger en tid att refklektera
och se meningen i saker och minnen som annars bara är just det,
minnen. Oftast heller inte roliga. Samtidigt river det upp sår som
man förträngt att man hade. Ger svar på frågor man inte riktigt
tänkt på innan. Nej, fyfan vilken hatkärlek man går igenom!
Men jag ska försöka hålla kvar inspirationen och energiflödet på
uppgiften i psykiatri. Medicinuppgiften är väl bara att göra i farten.
Men det är tufft, att se saker svart på vitt. Jag har alltid fått höra att
jag är väldigt öppen, lite för öppen at times men det är bara sån jag är.
Men precis som alla andra har jag också mörka skrymslen i min själ
där ingen tillåts se mig naken, blottad och sårbar. Jag tror bara att
alla har olika uppfattningar om var gränsen går. De flesta av oss går
den här utbildningen just för att lära oss vårda andra, men den lär oss
också att se på oss själva från alla vinklar inuti. Och trots allt, så är jag
stolt över vem jag är idag och vad jag åstadkommit i mitt liv so far.
Jag saknar dig redan.
Jag kan inte ens formulera det i ord.. vet bara att det gör ont.
.. & du åkte för bara några minuter sen .
..when autumn leaves starts to fall.
Haft en supertrevlig kväll med Marcus. Vi käkade kräftor
och kollade på Boondock saints. Drack lite cider och umgicks.
Så tack, kära granne för en finfin måndagskväll :)
Nu sitter jag här i vad som känns som ett dystert höstmörker.
Vanligtvis gillar jag hösten, men for some reason känner jag mig
inte helt klar med sommaren ännu. Finns saker jag aldrig fick göra,
saker jag aldrig fick tiden att säga. Människor jag inte spenderade
tiden med som jag önskat. Och nu är hösten så otroligt påtaglig och det
är mörkt ute och jag känner mig vemodigt ensam .. utan att riktigt veta
varför, för jag är ju egentligen inte ensam .. fast det känns så ibland.
Blev inte så mycket pluggande heller.. vilket betyder att morgondagen
kommer få bestå av mig med näsan i medicinboken och psykiatriboken.
Usch .. kan den här veckan bara vara slut? & då har den precis börjat..
And i miss you most of all my darling when autumn leaves start to fall
Let's go for hell of a ride.
Jag har haft en superfin & mysig helg med min älskade.
I fredags gjorde vi inte så mycket, först var jag i skolan
och var trött apa. Mamma kom vid 1 och vi började storstäda,
plockade ut mattor och röjde runt, sen dök baby upp tidigare
än väntat och jag blev upprymd och glad! Efter städningen var
jag helt slut och baby ville åka till Hallsta gropen och ta ett dopp,
kan ju nämna att vädret inte var på topp :P Han tog sig ett dopp
iallafall medans jag stog med fötterna i vattnet ochh frös. Haha.
I lördags var vi på kräftskiva hemma hos min älskade moster :)
det var mycket trevligt och vi åt massa gott och bara umgicks.
Vi kom hem vid 11 tiden och kollade på tv. Sen somnade vi gott
båda två.
Igår spenderade vi dagen med att kolla in en ny serie som heter "Twisted"
den verkar faktiskt riktigt bra, dock inte som Hemlock Grove! Men helt okej
tidsfördriv. Och älskling gick med på att stanna en natt till vilket gjorde mig
helt otroligt glad :D Man får ta vara på den tid man har när man inte ses så ofta.
Resten av dagen kommer bestå av att plugga till mina två prov jag
har denna vecka plus lite inlämningar. Yay(?!) :P Ikväll ska jag käka
kräftor med Marcus och ta en öl eller två :)
Jaglängtar så sjukt mycket till helgen <3 då ska jag & älskling på
kryssning med Silja Symphony för då firar vi hela 4 år tillsammans.
Och dom åren, mina vänner har varit rena bergodalbanan men det har varit så värt det.
