MimsyMicsy

 .. ja så säger man tydligen åt sina kunder när

man jobbar på Sibylla och får en något alkoholpåverkad

men glad människa som vill ha "något som liknar en cheeseburgare"

Tack och lov var jag inte alls intresserad av vad människan bakom disken

hade att säga, utan snarare mer utav att få mat sådär på direkten. Annars

hade jag nog blivit lite smått sne på honom och kanske sagt något otrevligt

tillbaka, kallat honom kebab eller så.

 

Idag blev jag däremot rätt sne och tände till ordentligt.Vi har börjat prata om

eutanasi aka dödshjälp i skolan och det där har alltid föbryllat mig lite. När en

psykiskt sjuk person/ en deprimerad person försöker ta sitt liv, då anses dom

vårdslösa och måste spärras in, isoleras, räddas från sig själva. Men en person

som är förlamad kroppsligen och inte kan röra sig, den behöver inte låsas in när

den känner att den inte lever ett värdigt liv, och det diskuteras och debatteras till

dennes rätt och dennes begäran om att få hjälp att dö osv bara för att den inte själv

kan ta sitt eget liv. En person med en psykisk sjukdom kan vara minst

lika förlamad, fast på insidan och inte känner att den någonsin kommer få ett

värdigt liv för den är trasig på insidan, men då ska du låsas in. Medicineras,

utvärderas och vara under uppsikt. Var gå gränsen för mänskligt lidande?

Vi kan inte mäta smärta, det hör man så ofta. Men tydligen kan man visste

det, och det med råge! En person som varit psykiskt sjuk riktigt länge kanske

inte blir frisk, kanske blir den det. En person i koma kanske vaknar, kanske inte.

Var slutar rätten att dö? Var börjar rätten att leva?

 

Nu har jag tjatat på ganska så länge men jag blir så arg på sånt där.

Ikväll ska jag umgås med bästis och käka hos hennes far :) Gratis mat!

Det är något man ska glädjas åt mina vänner!