The most dangerous sicknesses are those that make us believe that we are well.
Jag sitter med mitt kaffe som redan har hunnit svalnat.
Igår läste jag ut Pandemonium. Och i lördags läste
jag ut Delirium. Nu har jag läst ut halva Rekviem. Jag
vet att det kanske är svårt för någon som inte är lika lästokig
som jag är, eller snarare som jag var och åter blivit, eller ibland
blir beroende på vad jag läser. Men att hitta den där känslan igen,
för mig är det frihet. Frihet och lycka i sin renaste form och jag märker
knappt av omvärlden, tiden. Och jag trivs som fisken i vattnet.
Jag önskar att jag hade någon att dela det med, känslan.
Ruset jag får när jag fångas så otroligt med både kropp och
själ i någon annans historia som nästan för en sekund känns
som min egen. Att jag kände någon med samma intresse för
episka romanser och dystopiska landskap. Självklart vet jag
folk som gillar filmerna, som Hungergames eller Mortal instruments.
Men jag vet inte många som blir så uppslukad av böcker att de spenderar
en hel helg med att läsa ut en trilogi, bara för nöjes skull.
Jag hade tydligen tvätt-tid idag vilket jag helt glömt bort.
Jag ska ge mig själv chansen att läsa ut sista boken, eftersom jag redan
läst halva och det inte finns en chans i världen att jag kan fokusera
på uppgiften i Organisation&Ledarskap om jag inte får veta hur äventyret
slutar! Sen blir det hundraprocent fokus på sista uppgiften och sista provet
för terminen. Det måste jag lova mig själv.
Kommentarer
Trackback
