Soon is now.
Har setat hela dagen och försökt motivera mig
till att göra klart uppgiften, plugga till provet.
Men jag är fantastisk på att hitta på ursäkter,
att skjuta upp och "göra sen", inte en jättefin
egenskap, I might add!
Av någon anledning känns allt bara så mycket svårare
nu! Och det värsta är att jag känner mig helt ensam i det.
Jag umgås så sällan med folk nu för tiden .. jag orkar inte.
Kanske orkar inte dom heller. Jag vet inte. Men det gör mig
ledsen. Jag har förlorat så mycket på så kort tid, tänker inte
gå in på det ordagrant men sedan sista året i gymnasiet har
många som jag värderar högt försvunnit ur mitt liv. Jag får
stunder då det gör extra ont och jag inte alls kan släppa sorgen.
Ibland känns det som att det har en tendens att komma när jag
är i en stressad situation eller har något stort som pågår i livet.
Det är nog en rätt vanlig grej, men för mig blir det så stort och
jag liksom drunknar i dåligt sammvete och en känsla av att jag
inte riktigt är hel.
Just nu vill jag bara att morgondagen ska vara över och jag hoppas
mina böcker kommit så jag kan slappna av och inte behöva ha det
där molnet hängandes över mig och en känsla av att jag måste prestera.
Kommentarer
Trackback
