I remember it now.
Nu har vitaminerna börjat hjälpa lite, I do belive.
Men en bitterhet och en negativitet har bitit sig fast i mig
och vill inte riktigt släppa.
Kanske är jag redo att bli arg och ledsen på
er nu? Kanske är jag mogen att reagera på
de hårda orden och de elaka "skämten"
Jag tror det är svårt för det var "friendly fire"
visst fanns det främlingar som sa samma
elaka saker och gjorde samma grejer, men det
gör liksom ondare att minnas att det var människor
i min närhet och de jag kallade "mina vänner" Jag fick
ju vara med, jag var ju inte ensam ..?
Jag kan inte minnas att jag någonsin blev uppriktigt
ledsen utåt, att jag sa ifrån eller konfronterade situationen.
Jag skrattade lite generat och tog allting som om det faktiskt
inte var så illa. Jag var ju inte mobbad? Mobbade personer
har ju ingen, dom har ju inte en enda?
Det är nog både bra och dåligt att jag faktiskt vet skillnaden
nu och kan bli ledsen och arg men det är liksom svårare att
hantera och komma över.
Kommentarer
Trackback
