MimsyMicsy

Vaknade av att min lilla mamma ringde
vid kvart över 10 och undrade när vi dyker
upp imorgon. Med vi menar jag pappa, adam,
trican & jag själv. Vi åker till Sala imorgon. På
torsdag ska vi på begravning, vilket kommer bli
svårt, mestadels för många andra, men även för
mig som måste se mina nära lida, men jag måste
också finnas där för dom, som stöd. Vilket jag mer än
gärna gör. Ska även träffa älskade fina lilsis Sanna på
torsdag. Hon ska följa med mig till frisören. Vilket jag
mitt i allt mörker ser mycket fram emot! <3

Mattias är ute och promenerar, och jag ligger med
mensvärk och halvglor på tv. Ska även blondera mig
idag, har ju lyckats få ut allt löshår och behöver verkligen
färga utväxten.

Har en sån där jobbig dag igen, jag känner mig hemsökt.
Inte av någon som är död, utan av något annat, någon annan.
Hur går man vidare och släpper taget om någon som betytt
så sjukt mycket för en under en inte alltför lång, men ändå intensiv
tidsperiod? Hur släpper man taget om någon som inte är död, utan
bara borta? If you ever do figure it out, let me know.